Snyter det jag kan och sjunger det jag orkar
Onsdagen den 26 alltså?
Jag ligger nu i leos säng med både pyjamasbyxor ett par handmade raggsockor och en frisyr som står åt alla väderstreck
Får nu tid till att reflektera över mig själv och min livsstil, om jag nu äger någon sån
Vill ha en bok att skriva lite i
Så fort jag sätter mig framför bloggen så blir jag så inskjutsad och stressad
-skriv si, skriv så
-tillfredställ honom, få henne att le
-gör inte fel!
Jag ligger nu i leos säng med både pyjamasbyxor ett par handmade raggsockor och en frisyr som står åt alla väderstreck
Får nu tid till att reflektera över mig själv och min livsstil, om jag nu äger någon sån
Vill ha en bok att skriva lite i
Så fort jag sätter mig framför bloggen så blir jag så inskjutsad och stressad
-skriv si, skriv så
-tillfredställ honom, få henne att le
-gör inte fel!
Men jag är jag, killen utan någon som helst dröm, killen som tar 200 meter i taget och bygger upp sina egna små hinder för att känna någon sorts övervinnande
gör saker folk säger att jag inte borde,
struntar i saker folk ibland vill att jag ska göra (rebelljävel)
Men det känns så skönt att kunna göra lite som man vill utan att jaga efter någon sorts bekräftelse eller positiv feedback
Skriver i en helt värdelös blogg, om helt värdelösa saker som i sin tur kommer bli till något guldvärt
Och det är inte ert guld, hennes guld eller hans guld
Det är mitt lilla valv som jag kan öppna när som helst och titta på när tackorna blir fler och fler då man åldras och minnet blir svagare och svagare
Och jag skriver ju inte heller om något särkilt, utan detta är mer som stödord så jag senare kan koppla ihop till en intresant historia och gå mer på känsla än motiv
ääh fuckit jag är ju killen som trivs bäst på brädor, med eller utan hjul
killen som ler lika stort så fort den första snön lagt sig
Han som faktiskt kan se något mysigt i en storm
Men vem delar då dessa tankar med mig?
Jag kan inte vara den enda här som gör lite som jag vill, den enda som faktiskt går ut i regnet för att bli blöt om kinderna utan att fälla en tår
som hellre vill göra de där små banala sysslorna än att resa jorden runt
Åka buss bara för att sitta ner och veta att någongång kommer man fram
Åker tåg för att ta sig lite längre
öppnar kinderägg i hopp om den största överaskingen :)
Jag är jag
och det jaget jag är älskar folket i min omgivning, älskar det folk ger mig
Minnen och känslor
nu är allt för goa
få mitt kaffe smaka mörkare och gör mitt godis sötare gott folk<3
trots förkyllning och överpresterade bihålor så ler jag än
gör saker folk säger att jag inte borde,
struntar i saker folk ibland vill att jag ska göra (rebelljävel)
Men det känns så skönt att kunna göra lite som man vill utan att jaga efter någon sorts bekräftelse eller positiv feedback
Skriver i en helt värdelös blogg, om helt värdelösa saker som i sin tur kommer bli till något guldvärt
Och det är inte ert guld, hennes guld eller hans guld
Det är mitt lilla valv som jag kan öppna när som helst och titta på när tackorna blir fler och fler då man åldras och minnet blir svagare och svagare
Och jag skriver ju inte heller om något särkilt, utan detta är mer som stödord så jag senare kan koppla ihop till en intresant historia och gå mer på känsla än motiv
ääh fuckit jag är ju killen som trivs bäst på brädor, med eller utan hjul
killen som ler lika stort så fort den första snön lagt sig
Han som faktiskt kan se något mysigt i en storm
Men vem delar då dessa tankar med mig?
Jag kan inte vara den enda här som gör lite som jag vill, den enda som faktiskt går ut i regnet för att bli blöt om kinderna utan att fälla en tår
som hellre vill göra de där små banala sysslorna än att resa jorden runt
Åka buss bara för att sitta ner och veta att någongång kommer man fram
Åker tåg för att ta sig lite längre
öppnar kinderägg i hopp om den största överaskingen :)
Jag är jag
och det jaget jag är älskar folket i min omgivning, älskar det folk ger mig
Minnen och känslor
nu är allt för goa
få mitt kaffe smaka mörkare och gör mitt godis sötare gott folk<3
trots förkyllning och överpresterade bihålor så ler jag än
0:16 deeptalk
Hur ska en kille som inte kan visa andra känslor än kärleksfull sådana, göra om han känner sig tyngd över något?
Hur kan han i sin alldagliga frisyr och slitna jeans kunna handskas med annat om han enbart känner glädje.
Alla frågor ställs till rätta då jag återigen stapplar in på en kylig buss hem till min by Deje.
Sen är det bara att lägga huvudet på kudden och låta tankarna flöda. har inte hunnit prata med någon om det jag gör, för jag är ju trots allt en vandrade show. Där alla kan skratta och gråta inför mina framträdande.
Hur kan han i sin alldagliga frisyr och slitna jeans kunna handskas med annat om han enbart känner glädje.
För här ligger jag nu klockan kvart över tolv en tisdags morgon och bara tänker.
Tänker på sånt som alla människor gör men vet inte hur han ska ta sig till.
För visst alla vi vet hur det känns att ligga sömnlös en natt och låta tankarna rotera och vrida som en karusell på Grönalund.
Men hur handskas vi med dom egentligen?
I mitt fall så lyckas jag somna nångång mellan 3 och 4, gå upp klockan 06:15 och trilla ner för trappen i mitt allt för slitna hus som fått sina repor och hål i taken genom 20 års boende med barn från 0 upp till 18.
Lyckas resa på mig, Tar en kopp kaffe och sen en efterlängtad cigarett under den allt för fula spisfläkten, jag trotsar inte kylan med att gå ut för att röka.
Sen sätter jag mig på en gul-grön buss som tar mig in till karlstad och dess indivder, fyllda med morgon ångest och förtvivlan.
Sen går dagen och jag ler, skriker och slår bakvolter, för att sen sätta mig på en likadant färgad buss tillbaka till karlstad och där kommer alla tankar in mina vänner.
''omg hon tittade på mig! tyckte hon jag såg bra ut. men hon då? varför tittar hon på mig?''
I mitt fall så lyckas jag somna nångång mellan 3 och 4, gå upp klockan 06:15 och trilla ner för trappen i mitt allt för slitna hus som fått sina repor och hål i taken genom 20 års boende med barn från 0 upp till 18.
Lyckas resa på mig, Tar en kopp kaffe och sen en efterlängtad cigarett under den allt för fula spisfläkten, jag trotsar inte kylan med att gå ut för att röka.
Sen sätter jag mig på en gul-grön buss som tar mig in till karlstad och dess indivder, fyllda med morgon ångest och förtvivlan.
Sen går dagen och jag ler, skriker och slår bakvolter, för att sen sätta mig på en likadant färgad buss tillbaka till karlstad och där kommer alla tankar in mina vänner.
''omg hon tittade på mig! tyckte hon jag såg bra ut. men hon då? varför tittar hon på mig?''
Alla frågor ställs till rätta då jag återigen stapplar in på en kylig buss hem till min by Deje.
Deje, en plats att trivas i, utan massa misär och elände.
Visst en och annan raggare skriker väll lite för högt om natten men det hör till en by som denna
Sen är det bara att lägga huvudet på kudden och låta tankarna flöda. har inte hunnit prata med någon om det jag gör, för jag är ju trots allt en vandrade show. Där alla kan skratta och gråta inför mina framträdande.
Men varför gör jag mig själv till en komedi-duo? är det för att jag inte vågar vissa mitt sanna jag?
NEJ jag är sån, har varit sån, förblir sån i tusen och tusen år till
NEJ jag är sån, har varit sån, förblir sån i tusen och tusen år till
Men det är nog för att jag sätter folket omkring mig främst.
Jag vill inte att dom ska tyngas ner av mitt dåliga humör, för jag gillar inte att höra nån beklaga sig och sin dag.
Det mår ingen bra av
Det mår ingen bra av
Jag vill bara bli omtyckt för den störda och sinnessjuka clown jag är.
En narr helt enkelt, det är vad jag är.
En narr helt enkelt, det är vad jag är.
Så med denna lilla avskrivning från insidan av mitt pannben kan jag nog säkert lägga mitt huvud på min sköna kudde, och sluta mina ögon för att imorgon vakna upp och göra samma procedur jag nyligen beskrev för er.
god natt nattens missfoster och samhällets syndare
Älskar er alla
god natt nattens missfoster och samhällets syndare
Älskar er alla
för det är det enda jag kan göra...
