sentuamessage

För här ligger jag nu klockan kvart över tolv en tisdags morgon och bara tänker.

Tänker på sånt som alla människor gör men vet inte hur han ska ta sig till.

För visst alla vi vet hur det känns att ligga sömnlös en natt och låta tankarna rotera och vrida som en karusell på Grönalund.

Men hur handskas vi med dom egentligen?
I mitt fall så lyckas jag somna nångång mellan 3 och 4, gå upp klockan 06:15 och trilla ner för trappen i mitt allt för slitna hus som fått sina repor och hål i taken genom 20 års boende med barn från 0 upp till 18. 
Lyckas resa på mig, Tar en kopp kaffe och sen en efterlängtad cigarett under den allt för fula spisfläkten, jag trotsar inte kylan med att gå ut för att röka. 
Sen sätter jag mig på en gul-grön buss som tar mig in till karlstad och dess indivder, fyllda med morgon ångest och förtvivlan.
Sen går dagen och jag ler, skriker och slår bakvolter, för att sen sätta mig på en likadant färgad buss tillbaka till karlstad och där kommer alla tankar in mina vänner. 
''omg hon tittade på mig! tyckte hon jag såg bra ut. men hon då?  varför tittar hon på mig?''

Alla frågor ställs till rätta då jag återigen stapplar in på en kylig buss hem till min by Deje.

Deje, en plats att trivas i, utan massa misär och elände.

Visst en och annan raggare skriker väll lite för högt om natten men det hör till en by som denna

Sen är det bara att lägga huvudet på kudden och låta tankarna flöda. har inte hunnit prata med någon om det jag gör, för jag är ju trots allt en vandrade show. Där alla kan skratta och gråta inför mina framträdande.

Men varför gör jag mig själv till en komedi-duo? är det för att jag inte vågar vissa mitt sanna jag?
NEJ jag är sån, har varit sån, förblir sån i tusen och tusen år till

Men det är nog för att jag sätter folket omkring mig främst.

Jag vill inte att dom ska tyngas ner av mitt dåliga humör, för jag gillar inte att höra nån beklaga sig och sin dag. 
Det mår ingen bra av

Jag vill bara bli omtyckt för den störda och sinnessjuka clown jag är.
En narr helt enkelt, det är vad jag är. 

Så med denna lilla avskrivning från insidan av mitt pannben kan jag nog säkert lägga mitt huvud på min sköna kudde, och sluta mina ögon för att imorgon vakna upp och göra samma procedur jag nyligen beskrev för er.

god natt nattens missfoster och samhällets syndare 
Älskar er alla

för det är det enda jag kan göra...